Bröllop och brottning
Det är bröllopstider här och nu har jag klarat av mitt andra! Den här gången ett sudanesiskt. Det var nog ännu större än det sydsudanesiska och lika festlig stämning. Vi var inte där från början men uppläggen på de båda bröllopsfesterna kändes ganska snarlika, om än med olika stilar. Olika kläder, olika typ av traditionell livebandsartist, olika dansstilar, olika folk. Bröllop här är en BIG deal. Ett av livets största event. Ju större och dyrare bröllop desto bättre är det, och de satsar verkligen när det väl är dags. Har fått höra att som t.ex. läkare kan man tjäna ca 600 sudanesiska pund i månaden (oklar källa, kan det verkligen stämma?), vilket borde vara typ 850 kr. Ett bröllop kan kosta flera hundra tusen euro. Alltså, det är sjukt mycket pengar!!!!!!! Och tydligen kan ett "normalstort" bröllop innebära att kanske 1000 inbjudningar skickas ut, men sen kan också alla inbjudna ta med sig vilka de vill. Jag känner inte i närheten av 1000 människor till att börja med?!!!! Skulle inte vilja vara den (pappan) som har ansvaret för allt, det är en stor skam om till exempel maten skulle råka ta slut. I alla fall så firas bröllopet i flera dagar med olika tillställningar, men jag antar att det vi var på är den största festen. Tänker att bröllopen här blir ungefär som för oss att gå ut på klubbarna, några sådana finns ju inte här. Men det var mycket röj på dansgolvet!
Idag var vi på Nuba wrestling. Nubabergen ligger söderut i Sudan, i Södra Kordofan, och folkgrupperna där har en traditionell brottning som de utför för att vinna heder åt sina byar. I utkanten av Bahri finns en arena där de kör såna matcher varje fredag, fast då inte riktigt med samma saker på spel. Området kändes inte alls som samma stad som Khartoum, det var som att komma till en annan del av landet. En massa folk var där och jag tyckte det var kul bara att kolla på supporterskaran. Mest män i vita jelabyias och sina små hattar på huvudet, viftandes med händer och sjalar.
Har lite måste-se-saker kvar att hinna med så får försöka öka takten den sista veckan, om det går. Alltid svårt att säga i förväg vad som kommer hända. Brukar sällan bli som jag planerat. Men tills vidare hoppas jag i alla fall på att min luftkonditionering ska fortsätta kämpa på. Den har på senaste börjat läcka lite oroväckande mycket vatten. Jag har placerat plastpåsar på golvet för att försöka fånga upp det...
Sjukhuset
Eid-helgen är förbi och imorgon börjar vardagen igen. För mig som icke-muslim och utan familj i närheten att åka hem och fira med, har det varit en ganska stillsam helg med mycket läsa bok och dricka te vid Nilen. I fredags, som var den stora helgdagen var det så tomt på gatorna att jag kunde höra fågelkvitter. Efter det har det dock börjat märkas att fler är ute och hittar på saker tillsammans även på dagarna.
Imorgon fortsätter alltså sjukhuspraktiken. Jag är på ett sjukhus som ligger i Omdurman och som i grunden är ett sjukhus för patienter med tropiska sjukdomar som tex Malaria, Schistosomiasis och Leishmaniasis. Dock verkar det ha blivit lite mer som en generell medicinavdelning för där är patienter med alla möjliga tillstånd, även om det är många med de tropiska infektionerna också. Gemensamt har i alla fall patienterna att de är väldigt sjuka, många knappt vid medvetande.
Skillnaderna från ett svensk sjukhus är såklart hur stora som helst. Det här är ett litet sjukhus med kanske 6 avdelningar i olika små hus, max 12 patienter på varje avdelning. De har inte mycket resurser att tala om men de som jobbar är skickliga, det märks. Förra veckan var jag stundtals mest förvirrad, men jag förstod mer och mer av systemet för varje dag och lyckades ändå snappa upp en del konkreta saker. Känner också att det egentligen ger väldigt mycket intryck och lärdom bara att vara där och se hur de arbetar och hur patienterna är. De läkare jag hänger med mest är motsvarande våra underläkare, dvs relativt unga och nyexaminerade, och de flesta är kvinnor. De har liknande uppgifter som svenska underläkare också, alltså enklare undersökningar och dokumentation av all status, ordinationer och provsvar. De skriver och skriver (för hand, inga datorer i sikte) på en bänk i ena änden av korridoren och så kommer det konsultläkare och går ronder med dem. En av läkarna sa till mig att jobbet som "underläkare" här kan innebära ganska mycket annat förutom själva läkarsysslorna. Ibland blir du även nån slags finansiell medlare eftersom det inte sällan händer att patienten inte har råd med den nödvändiga utredningen. Då kan läkarna försöka hjälpa till, tex genom att ringa kollegor och kontakter på andra sjukhus för att ev hitta någonstans där utredningen/behandlingen kan genomföras gratis eller till ett billigare pris. Sjuksköterskorna är på avdelningen hela tiden och de har även något de kallar co-patients som sitter vid sin patient dagarna i ända alternativt har knölat sig ner i samma, ofta inte så fräscha, säng. De verkar hjälpa patienten med sin hygien och sina tabletter, som de har lösa kartor av i en egen medhavd plaspåse.
Sjukhusområdet
Jag och Dr SharafaldinIgår kom en till svensk utbytesstudent hit, så nu är jag inte ensam khawaya längre. Känner mig rent av lite erfaren, yep.
Några bilder
Dadlar i mängder
Barberarn
Tomma gator varje dag under Ramadan vid 19.30 inför bönen
Girlz på bröllop
Bokförsäljning
"Riksha"
Nilen i skymningen
Ahmed på Tuti island
Khartoum
Här kommer en lång utläggning om min bild av Khartoum so far: Det är en stor stad med stor diversitet i människor, kulturer, etniciteter och livsöden. Jag har långt ifrån varit i alla områden, den del jag känner till bäst är den centrala. Jag bor egentligen mitt i smeten. Då tänker man kanske på "smeten" så som de skulle se ut i en västerländsk storstad. Khartoums smet ligger runt ikring en moské, med gator som är både lite större men mest små. Det är ett smärre kaos av bilar, människor, sand och försäljare som på gatan säljer allt från dadlar till sandaler eller mobilladdare. Här och var sitter kvinnor vid sina små medtagbara skåp med små glas och en liten kolspis och säljer té (nu under Ramadan dock endast på kvällstid) och i ett hörn sitter kanske en man vid en gammal symaskin och syr upp jelabyias, de traditionella vita dräkterna som många sudanesiska män klär sig i. De större vägarna kan vara asfalterade men inte alla och trottoarerna är också halvfärdiga, dvs stora hål eller högar av sand gör att man ofta väljer att gå på vägen ändå.
Kommer man sedan några kvarter utanför denna smet bli vägarna bredare och mindre håliga, bilarna kör fortare och husen blir också större. Det största huset tillhör naturligtvis president al-Bashir. Hans palats är relativt nybyggt och ligger precis intill hans gamla palats som nu används mer som ett litet gästhus. Här och var sticker det också upp en glammig byggnad a la Dubai, som antingen är ett superdyrt hotell eller en fancy bankkontorsbyggnad.
Jag har promenerat runt rätt mycket, dels för att jag tycker om det och för att det är ett bra sätt att lära sig känna igen gatorna, dels för att lokaltrafiken inte är helt enkel. Det finns 5 alternativ att välja mellan om man inte har en bil och inte vill gå: taxi, rickshaw (trehjulig moppe med tak), mikrobuss (ungefär som en taxi men är billigare), minibuss (bussbil som fungerar lika som bussarna) och buss. För bussarna finns såklart ingen tidtabell eller så utan du får hoppa på när du lyckas stanna en och hoppa av där det passar dig, efter att ha signalerat till chauffören genom att knäppa med fingrarna. Det trixiga ligger ju då i att du måste veta åt vilket håll bussen kommer att ta vägen innan du hoppar på. Jag är i upplärningsfasen här, har inte riktigt förstått hur jag i förväg ska kunna förstå vilka vägval just denna buss kommer göra.
Khartoum ligger precis där Nilens två grenar, Blå och Vita Nilen, sammanflödar. Omdurman, som egentligen är en annan stad men som inte känns som det eftersom det bara är en bro över Vita Nilen som skiljer den från Khartoum, kallas i min guidebok för "Sudans Hjärta". Där finns flera viktiga historiska och arabiska platser och även landets största marknad. Bl.a.var det här britterna segrade över Sudan i ett stort känt slag 1898 där ca 10000 sudaneser och 50 britter dog. Sjukhuset jag varit på i veckan ligger i Omdurman men jag väntar på att Ramadan och Eid ska ta slut innan jag ger mig på det andra. :) På andra sidan Blå Nilen ligger Bahri, också som en egen stad/stadsdel. Det jag sett av det är typ stora, dyra hus. Mitt emellan dessa tre delar ligger en ö som heter Tuti. Fram tills för några år sedan fanns inga bilar här utan bara människor som levde landsbygdsliv, alternativt åkte båt över till storstan. Det är fortfarande så men nu finns också en bro från Khartoum vilket gjort att mer trafik kommit dit, och det är lättare för folk från stan att ta sig över för att picknicka eller till och med bada under de årstider då det är möjligt (inte den här årstiden...).
Kontrasterna är alltså ganska stora, både då det gäller själva staden och människorna. Inbördeskrig och konflikter har gjort att människor samlats i Khartoum som därmed har en mixad befolkning med människor från olika folkgrupper och olika delar av Sudan, Sydsudan och andra närliggande länder. Trots oroligheterna runt om i landet är Khartoum en säker plats. Det är något som de själva är mycket stolta över. Jag kan själv gå omkring utan att känna mig orolig. Dock är det såklart omöjligt att inte väcka uppmärksamhet, så som jag ser ut. Det är inte alltid jättekul, även välmenande uppmärksamhet kan ju vara irriterande (jag ska inte bli kändis). Men å andra sidan är alla människornas gästfrihet antagligen det bästa med det här stället.
Idag är sista dagen på Ramadan och imorgon börjar Eid. Får se hur stor skillnad det blir på allt efter Ramadan. Kanske blir det lite mer fart på folk?
Interesting fact
I Sudan används inte toapapper. Istället får man spola stjärten med en sån här:
😊
45°C
Nar det ar 45 grader hettar de ljusa linnebyxorna pa benen och om jag sitter ner en stund blir de helt blota och ev lite genomskinliga - problematiskt. Jag branner mig typ pa solglasogonen och vattnet blir efter en stund varmt, alltsa inte ljummet utan varmt. Som lite for kallt tevatten.
Nu har over en vecka gatt och jag har vant mig vid tillvaron. Somnar vid 2-3 pa natten, vaknar vid 11. Koper mig yoghurt och brod till frukost och hittar sen pa nan liten vandringsutflykt och kanske pluggar pa lite om Toxoplasmosis och Leishmaniasis och de andra parasitsjukdomarna pa universitetsomradet - en trevlig oas inte langt fran dar jag bor. Pa kvallarna kan det handa lite vad som helst. Kl 7 bryts fastan, solen borjar forsvinna, alla bilar forsvinner puts vack och folk samlas pa gatan och overallt for att ata och be tillsammans.
Den kanske mest otippade maltiden nansin var for ett par dagar sen da jag blev inbjuden att ata "breakfast" (alltsa maltiden vid kl 19) med vaktarna for en stor modern galleria. Sa dar satt jag, tillsammans med 4 man i bla uniform och nat slags automatvapen, och at med handerna direkt ut deras bunkar med mat (bonor, ris, kyckling, dadlar, brod, hibiskusjuice mm). George Michaels "Careless Whisper" spelades pa nans mobil.
Har aven hunnit vara med pa ett brollop! Ett sydsudanesiskt brollop. Sa sjukt mycket manniskor i vackra klader, dans, musik, och mat.
Imorgon ska jag fa borja pa sjukhuset! :))).
Khawayan hittar vanner
Folk ar verkligen valdans gastvanliga och trevliga. Det ar inte svart att skaffa vanner. Jag sticker ju ut i mangden liksom. Jag har fatt nagra kompisar pa hostelet tex. Dar bor tydligen typ 120 tjejer! Var alla far plats har jag ingen aning om, jag hade kanske tippat pa typ 20 pers. Men generellt ler alla vanligt mot en, ingen forsoker lura en pa pengar i affarerna (snarare tvartom, igar fick jag en tvaratters middag gratis pga hade kopt falafel for 7kr dar tva ggr innan), folk kommer fram och halsar och pa gatan ar det inte de vanliga busvisslingarna eller sant som annars ar sa vanligt utan standardutropen ar alltsa Welcome! eller How are you - fine?? Men jag ar ju lite av en utomjording. En "khawaya" (= vit vasterlanning). Och det marks. I vissa aspekter ar det som att jag lever som i en parallell varld. Som med tidsaspekten. Sa manga ganger som jag trott vi bestamt traff. Jag inser att det inte kommer bli exakt pa avtalad tid, men gor mig ju anda redo darikring sa att jag lite casual glider till motesplatsen kanske 20 minuter sent. Och sen gar det en, tva timmar, kanske annu mer. Ingen kommer, och det kan sluta med att det inte blev nat av det hela. Ingen ide att bli sur dock. Det ar som jag laste nanstans; jag har klockan, de har tiden.
Har ar nagra halvsuddiga bilder pa vanner (allt taget med mobil pga maste ha godkannande fran nat himla ministerie for att ta foton med bra kamera..) :
Ahmed (inte min kontaktperson, utan hans van)
Mohammed som jobbar som vaktare till Universitetet men garna vill flytta till Norge.
Sara och Natalia fran Sydsudan dricker te. När jag frågade en av dem varifrån hon var så bara: "I'm black don't you see?!"
Mer te. Har med Ahmed och Abdullah vid Nilen. Ett stalle som motsvarar ett ungdomligt uteserveringsstalle i Sverige, minus alkohol och belysning.
Annars rullar dagarna pa nu. Eller, det ar egentligen mest pa kvallarna och natterna som det blir mest rorelse. Det var tyvarr lite ytterligare strul med min placering, handledaren skulle pa konferans, sa kan inte borja dar forran nasta vecka. Idag fick jag i alla fall komma pa studiebesok pa ett tbc-center. Gick igenom lungstatus pa en patient och fick med mig nya saker som inte ens lung-Elisabeth gatt igenom (!!). Forutom en liten mottagning var det mer som ett sanatorium. Manniskor var valdigt illa daran. Unga manniskor, fler an 100 st. Ganska tungt.
Hoppas ni har det fint i sommarsverige - jag skulle ge ganska mycket for ett dopp i en kall sjo just nu..!
Welcome to Sudan
Jag ar har och jag lever!
Borjade i fredags med att jag inte blev mott pa flygplatsen som jag hoppats. Och min nyvunne van, den kortvuxne mannen med stor kavaj och en jatteleksaksman i en pase, som jag motte vid mellanlandningen i Addis var forsvunnen. Men det loste sig efter att jag fick lana en mobil av en annan man och efter en stunds svettande i den lilla entrehallen kom Ahmed som rakat ta fel pa tiden. Jag fick vila i Ahmeds stora hus, blev serverad mat och iskall juice av hans mamma och hembitrade och kande mig valdigt valkommen. Med Ahmed och hans van Ahmed mfl akte vi till en gigantisk park med sjukt mycket folk som alla samlats for att bryta dagens fasta (ar ju mitt i Ramadan). Hann ocksa med att inforskaffa ett nytt simkort (har nu nummer +249924070774) och bli inbjuden pa brollop av en svensk-sudanesiska mm. Sen blev jag till slut avslappt i mitt rum, och da kunde jag inte annat an skratta. Hade ju forvantat mig halvdalig standard och nat annat kan jag val inte pasta att det ar. En sang med madrass som ar ca 1 cm tjock och med ett manga ggr ateranvant lakan. En toalett utan spolfunktion, ett icke fungerande handfat och ett ganska lortigt badkar. Och hyfsat mycket myror overallt.
Forsta dagen var jag mest exalterad och tyckte det var superhaftigt att vara har osv osv, dagen efter hann allt sjunka in mer och jag blev valdigt varse over att jag inte har nagra fler utbytesstudenter att umgas med. Ar alltsa ensam icke-sudanes. Forstar typ ingenting. Sjukhuset jag ska vara pa kan jag tydligen inte borja pa forran pa onsdag pga maste bli registrerad i landet pa nat vis forst, Ahmed ar forhoppningsvis och fixar det at mig idag. I mitt dorm dar jag bor ar andra studerande tjejer, de flesta verkar vara fran Sydsudan. En del pratar bra engelska, andra inte alls.
Det jag kan gora bast just nu ar typ att spankulera omkring i hettan, embracea svettflackarna, halla i mig vatten och svara vanligt pa alla som sager Hello, how are you? och Welcome to Sudan!
Borjade i fredags med att jag inte blev mott pa flygplatsen som jag hoppats. Och min nyvunne van, den kortvuxne mannen med stor kavaj och en jatteleksaksman i en pase, som jag motte vid mellanlandningen i Addis var forsvunnen. Men det loste sig efter att jag fick lana en mobil av en annan man och efter en stunds svettande i den lilla entrehallen kom Ahmed som rakat ta fel pa tiden. Jag fick vila i Ahmeds stora hus, blev serverad mat och iskall juice av hans mamma och hembitrade och kande mig valdigt valkommen. Med Ahmed och hans van Ahmed mfl akte vi till en gigantisk park med sjukt mycket folk som alla samlats for att bryta dagens fasta (ar ju mitt i Ramadan). Hann ocksa med att inforskaffa ett nytt simkort (har nu nummer +249924070774) och bli inbjuden pa brollop av en svensk-sudanesiska mm. Sen blev jag till slut avslappt i mitt rum, och da kunde jag inte annat an skratta. Hade ju forvantat mig halvdalig standard och nat annat kan jag val inte pasta att det ar. En sang med madrass som ar ca 1 cm tjock och med ett manga ggr ateranvant lakan. En toalett utan spolfunktion, ett icke fungerande handfat och ett ganska lortigt badkar. Och hyfsat mycket myror overallt.
Forsta dagen var jag mest exalterad och tyckte det var superhaftigt att vara har osv osv, dagen efter hann allt sjunka in mer och jag blev valdigt varse over att jag inte har nagra fler utbytesstudenter att umgas med. Ar alltsa ensam icke-sudanes. Forstar typ ingenting. Sjukhuset jag ska vara pa kan jag tydligen inte borja pa forran pa onsdag pga maste bli registrerad i landet pa nat vis forst, Ahmed ar forhoppningsvis och fixar det at mig idag. I mitt dorm dar jag bor ar andra studerande tjejer, de flesta verkar vara fran Sydsudan. En del pratar bra engelska, andra inte alls.
Det jag kan gora bast just nu ar typ att spankulera omkring i hettan, embracea svettflackarna, halla i mig vatten och svara vanligt pa alla som sager Hello, how are you? och Welcome to Sudan!
The end
Pa flygplatsen.. Med blandade kanslor som det brukar vara. Har haft tva underbara manader, over forvantan maste jag saga. Igar akte jag fran Rio Verde och kvallen spenderades i Quito, dock inte hos Ana Maria som tydligen dragit pa semester utan hos en annan liten familj dar tva andra tjejer ocksa bodde. Gick pa bio och sag Pirates 4, pa spanska.
Sista veckan har innehallit lite av varje. Har bakat sjukt manga chokladbollar tex. En till varje barn pa bada skolorna, plus sakert 150 st till i losrdags da dottern i familjen, Kathy, fyllde 15 ar. 15 ar innebar varsta grejen i Ecuador - man gar fran niña till señorita. Hela lordagen agnades at forberedelser i en sal som sedan pa kvallen fylldes av "inte sa manga" som de sa till mig innan. Det var sakert minst 50 pers bara.. En massa dans, sang, mat och tarta (make till tarta har jag val aldrig sett). Avskedet pa skolan i Rio Verde i onsdags var sa fint. Alla barn samlades i en sal och de sjong for mig och laste dikter och typ karleksbrev :) Ville nastan borja grata, sa himla rorande. Fick en massa presenter. Och fick skriva upp mitt telefonnummer och autograf ca 100 ggr pa sma lappar, sa vi far val se om jag pa tisdag far ta emot nagra telefonsamtal :)
Jag har lovat att komma tillbaka sa snart jag kan, nan som hanger med?
Sista veckan har innehallit lite av varje. Har bakat sjukt manga chokladbollar tex. En till varje barn pa bada skolorna, plus sakert 150 st till i losrdags da dottern i familjen, Kathy, fyllde 15 ar. 15 ar innebar varsta grejen i Ecuador - man gar fran niña till señorita. Hela lordagen agnades at forberedelser i en sal som sedan pa kvallen fylldes av "inte sa manga" som de sa till mig innan. Det var sakert minst 50 pers bara.. En massa dans, sang, mat och tarta (make till tarta har jag val aldrig sett). Avskedet pa skolan i Rio Verde i onsdags var sa fint. Alla barn samlades i en sal och de sjong for mig och laste dikter och typ karleksbrev :) Ville nastan borja grata, sa himla rorande. Fick en massa presenter. Och fick skriva upp mitt telefonnummer och autograf ca 100 ggr pa sma lappar, sa vi far val se om jag pa tisdag far ta emot nagra telefonsamtal :)
Jag har lovat att komma tillbaka sa snart jag kan, nan som hanger med?
Att aka buss..
..kan man gora pa olika satt. sittandes som vanligt i ett sate, staendes, sittandes pa golvet (da ofta med rumpvarme pa kopet eftersom golvet brukar bli valdigt varmt av motorn) eller sittandes i framsatet bredvid chaufforen. jag har testat allt och har kommit pa att jag kommer sakna bussturerna i ecuador nar jag kommer hem! nastan sa jag tycker det ar vart att aka in till baños nan gang ibland, bara for bussturen :) det ar en speciell stamning liksom. alltid med nan halvdalig smorig latinamerikansk musik i bakgrunden och med utsikten over hoga grona berg och djupa dalar.
imorrn ar sista dagen i skolan i rio verde. torsdag-fredag i el placed och sen ar jobbet avklarat!
imorrn ar sista dagen i skolan i rio verde. torsdag-fredag i el placed och sen ar jobbet avklarat!
Update
I Ecuador kan man ata frukost i Amazonas, lunch i Anderna och middag vid havet. Det finns sa mycket att se, sa mycket olika saker! Jag har rest nanstans varje helg jag varit har men an finns mycket kvar att gora.. far val bli en annan gang.
Har kommer nagra random bilder. Har inte jattemanga eftersom datorn vagrar connecta med kameran
Rio Verde, med Tungurahua i bakgrunden
Nar vulkanen var som varst
Luisa och Lucia tillagar kyckling. Fran scratch..
Jag och Arturo med familj vid deras hus utanfor Cuenca
Barnen pa lekis
Fritidsaktiviteter
Mycket bus, lite arbete...
I matsalen
Fina flickor
Har kommer nagra random bilder. Har inte jattemanga eftersom datorn vagrar connecta med kameran
Rio Verde, med Tungurahua i bakgrunden
Nar vulkanen var som varst
Luisa och Lucia tillagar kyckling. Fran scratch..
Jag och Arturo med familj vid deras hus utanfor Cuenca
Barnen pa lekis
Fritidsaktiviteter
Mycket bus, lite arbete...
I matsalen
Fina flickor
La Selva
Helgen spenderades i djungeln, utanfor Puyo en dryg timme bort fran Rio Verde. Jag och Eva drog ivag pa en tvadagarstur och har akt kanot, vandrat, slappat i hangmattor med ett hav av regnskog som utsikt, vandrat, badat i vattenfall, sovit i en hydda med endast levande ljus som energikalla, vandrat, vandrat och vandrat, slagit oss fram genom snariga stigar, badat i fler vattenfall och vandrat lite till. Det var fint. Sista stoppet var i en "traditionell" liten by med endast ursprungsbefolkning. Det var inte sa traditionellt som vi trodde. Faktiskt sa insag vi inte forran vi var pa vag darifran att det var den byn de menade. Visserligen hade mannen som maste ha varit "shamanen" ett parlpannband men annars var det som vilken annan by som helst. Det gick i princip ut pa att fa oss att spendera pengar pa armband och orhangen som de tillverkat.. Aja, vi fick en varsin blot puss pa kinden av shamanen och en liten flaska "sangre del dragon" sa vad mer kan man onska sig liksom?
Pa kvallen sen liftade jag hem till Rio Verde och nu ar det tillbaks till vardagen igen. Forsta dagen pa nast sista veckan. Huj
Hoolaa
Det gar undan i svangarna! Sedan jag skrev sist har en hel del saker hant, saklart. Forutom Rio Verde och dess omnejder har jag rest runt lite i landet ocksa. Forsta helgen spenderades i Riobamba, Alausí och pa vad som tydligen kallas "varldens svaraste jarnvag". Senast i helgen var jag med min kompis Eva i Cuenca, en storre stad ca 9 timmars resa soderut. Jattemysigt var det dar och vi blev ocksa valdigt omhandertagna av Señor Arturo och hans familj. Omkringskjutsade lite varstans och bjudna pa allt vi kunde onska oss. Tack Kajsa for den kontakten! :)
Annars flyter livet pa har i Rio Verde. Sitter just nu har och gaspar efter en ganska trottsam dag. Skolan borjar kl 7.30 och dar ar jag till kl 13 ca. Pa onsdagar hjalper jag aven till hemma hos profesora Nancy som bor narmare Baños. Det har med att forsoka lara engelska till 3-, 4- och 5-aringar ar ju liksom lite svart, eftersom de knappt kan sitt eget sprak. Men ecuadorianerna vill valdigt garna att deras barn ska lara sig lite sa fort det bara gar och ja, jag har val lyckats pranta in nagra ord i dem. Typ hello, byebye och thank you. Men det ar val bra iofs att folket inser att engelskan ar viktig och att det finns ett stort intresse att lara sig. Det har inte blivit nagra kvallskurser for poliserna an, som jag trodde det skulle bli men det kanske kommer. Och i och med att de flesta vet vem jag ar och varfor jag ar har sa kommer folk ibland och fragar om jag kan hjalpa dem med vissa saker pa engelska. Med start imorgon ska jag borja pa en ny skola ocksa, istallet for att vara pa forskolan tva dagar i veckan. Det ar i grannbyn, en skola som ar ungefar lika stor som den i Rio Verde tror jag (ca 100 elever). Undervisningen gar okej men ar svart. Fast kul ocksa. Man kan kanske tycka att 7.30 - 13 later lite men det ar tillrackligt kan jag saga.. Sjukt trottsamt vissa dagar nar ungarna ar jobbiga. Idag tex gick det riktigt bra fram till sista tva lektionerna som jag skulle ha med 4-5orna. Lararna ska normalt sett alltid vara med aven om jag haller i lektionen men nu fick jag kanna pa vad som hander om de inte ar dar. Lararen och tillika rektorn drog ivag pa nat viktigt sammantrade eller nat och da passar saklart de sma lymlarna pa att leva rovare. Valdigt frusterande nar man inte kan fa dem att halla tyst eller sitta still en enda liten sekund.. K.A.O.S. Men men, det ar inte alltid sa!
Om eftermiddagarna och kvallarna gor jag lite olika saker om jag inte jobbar. Alternativet finns alltid att bara ga ut i down town Rio Verde for da blir man allt som oftast haffad av smatjejerna som vill ha sallskap till lekparken. Annars kan man aka till Baños och gora arenden eller satta sig pa nat café, man kan ga ner artesaníahaket eller kanske till och med ta en springtur. Det har jag bara gjort ett par klara kvallar, i skymningen. Det ar fint. Tyvar ar min tajming tydligen inte den allra basta nar det kommer till vader. Den senaste veckan, forutom idag, har varit ganska kylig fakitskt och med ratt mycket regn. Vintern har kommit. Jahapp. Plus att jag fick hora att i Quito har det den senaste veckan inte regnat en droppe helt plotsligt utan bara varit helt klar himmel. Dar har sommaren kommit tillbaka. Jag har lite svart att fa grepp om arstiderna i detta lilla land..............
Tungurahua is going loco!
Var lokala vulkan som har hallt pa och sprutat ut aska i tolv ar i strack ar just nu valdigt aktiv! Det regnar en massa aska pa oss! Idag har darfor skolorna varit stangda och jag ar alltsa ledig. Polisen akte runt och delade ut ansiktsmasker som man ska ha pa sig, garna med solglasogon och en keps till. Normalt satt brukar inte Rio Verde paverkas av Tungurahua men nu blaser det fel vindar. Folket ar vana vid sanahar situationer aven om jag har fatt uppfattningen att det var valdigt lange sen laget var som nu. Det finns vissa som till och med tror att den kommer explodera snart. Ojalá que no! Men det ar ratt coolt. Nar det ar klart vader kan man se vulkanen och det stora morka molnet som stiger upp fran den. Chévere!! (mitt nya favoritord. betyder typ coolt, grymt, ballt!) Dock har jag annu inte hunnit aka nara den, vilket man kan gora. Det ska vara valdigt haftigt sa jag hoppas pa att Polivio kan ta mig dit nan klar kvall.
Annars sa. Det hander en massa saker hela tiden sa jag kan ju inte sitta har i all evighet och beratta men jag trivs jattebra! Jag har familjen som superbra. Polivio ar borgmastaren i byn men valdigt skon. De har en massa vanner sa det ar standigt folk i huset, folk kommer och gar som de vill overallt i byn. Poliserna brukar komma forbi pa middag var och varannan dag till exempel. Jag har skaffat mig nagra vanner fran olika hall i Sydamerika. Folk som ar pa resa men som fastnat har i byn och livnar sig pa att salja artesanía. Eller konstnarer som helt enkelt byggt sig en liten hydda i djungeln och bott dar i 14 ar.
Sedan har jag alla barnen som vill leka, kramas, plocka blommor at mig eller ge mig godis. Profe Sarita, det ar jag det. Jag har naturen runtomkring med till exempel ett flertal vattenfall som inte ar att leka med. Sedan finns Baños med alla aktiviteter som finns for turister att gora dar (aven om det just for tillfallet kanske inte ar jattepopulart pga askan). Pa helgerna finns mojligheten att resa runt, vilket jag saklart ocksa vill.
Forsta jobbveckan har gatt hyfsat bra tycker jag. Det ar bara att acceptera att systemet i skolorna inte ar likt det jag ar van vid och jag kommer omojligen hinna lara dem sa mycket som jag skulle vilja. Men litegrann kan jag bidra med och det lilla jag kan gora ar uppskattat. Mandag-onsdag ar jag i skolan och torsdag-fredag antagligen i forskolan med barn i aldrarna 3-5. Jag ska aven hjalpa en av lararna i hennes hus en gang i veckan dar hon har som en liten privat forskola pa eftermiddagarna, plus att nagra vuxna har uttryckt forfragan om att kunna fa lite informell undervisning dem ocksa. Sa kanske. Jag har i alla fall inte trakigt!
Annars sa. Det hander en massa saker hela tiden sa jag kan ju inte sitta har i all evighet och beratta men jag trivs jattebra! Jag har familjen som superbra. Polivio ar borgmastaren i byn men valdigt skon. De har en massa vanner sa det ar standigt folk i huset, folk kommer och gar som de vill overallt i byn. Poliserna brukar komma forbi pa middag var och varannan dag till exempel. Jag har skaffat mig nagra vanner fran olika hall i Sydamerika. Folk som ar pa resa men som fastnat har i byn och livnar sig pa att salja artesanía. Eller konstnarer som helt enkelt byggt sig en liten hydda i djungeln och bott dar i 14 ar.
Sedan har jag alla barnen som vill leka, kramas, plocka blommor at mig eller ge mig godis. Profe Sarita, det ar jag det. Jag har naturen runtomkring med till exempel ett flertal vattenfall som inte ar att leka med. Sedan finns Baños med alla aktiviteter som finns for turister att gora dar (aven om det just for tillfallet kanske inte ar jattepopulart pga askan). Pa helgerna finns mojligheten att resa runt, vilket jag saklart ocksa vill.
Forsta jobbveckan har gatt hyfsat bra tycker jag. Det ar bara att acceptera att systemet i skolorna inte ar likt det jag ar van vid och jag kommer omojligen hinna lara dem sa mycket som jag skulle vilja. Men litegrann kan jag bidra med och det lilla jag kan gora ar uppskattat. Mandag-onsdag ar jag i skolan och torsdag-fredag antagligen i forskolan med barn i aldrarna 3-5. Jag ska aven hjalpa en av lararna i hennes hus en gang i veckan dar hon har som en liten privat forskola pa eftermiddagarna, plus att nagra vuxna har uttryckt forfragan om att kunna fa lite informell undervisning dem ocksa. Sa kanske. Jag har i alla fall inte trakigt!
Rio Verde!
Nu ar jag pa plats i Rio Verde! Eller ja, just nu sitter jag i Baños, staden som ligger 15-20 min bort fran byn. Kom hit igar efter att ha akt nattbuss fran Canoa till Quito, mellanlandat hemma hos Ana Maria i typ en halvtimme och sedan givit mig av igen. Foga overaskande kandes det valdigt lustigt att helt plotsligt dimpa ner har borta nar jag nyss varit pa kusten och latat mig. Var verkligen en harlig liten semester vi hade i Canoa. Sol, strand, bad och mat dagarna i anda :) Underbart. Sjukt varmt var det ocksa och solen galet stark, vilket vi alla larde oss the hard way den forsta dagen...
Har i Baños ar det ocksa varmare an i Quito, skont. Idag var jag forsta dagen i skolan! Gick valdigt smartfritt. Behovde inte halla i nagra lektioner sjalv utan foljde med engelskalararinnan som kommer och undervisar en dag i veckan. Imorn kommer jag dock fa arbeta lite hardare sa far val se hur det gar da. Fina barn var det i alla fall och familjen jag bor hos ar mycket snalla. I Rio Verde ar det mañana mañana som galler, det var det i alla fall det forsta intrycket jag fick nar jag kom dit. Ingen bradska och inga bekymmer har inte!
Har far ni nagra bilder fran senaste tiden ocksa:
Otavalo
Otavalo
Otavalo
Quito
La Ronda i Quito
Domingo de Ramos
Canoa
Nikolina, Amanda och Eva
Har i Baños ar det ocksa varmare an i Quito, skont. Idag var jag forsta dagen i skolan! Gick valdigt smartfritt. Behovde inte halla i nagra lektioner sjalv utan foljde med engelskalararinnan som kommer och undervisar en dag i veckan. Imorn kommer jag dock fa arbeta lite hardare sa far val se hur det gar da. Fina barn var det i alla fall och familjen jag bor hos ar mycket snalla. I Rio Verde ar det mañana mañana som galler, det var det i alla fall det forsta intrycket jag fick nar jag kom dit. Ingen bradska och inga bekymmer har inte!
Har far ni nagra bilder fran senaste tiden ocksa:
Otavalo
Otavalo
Otavalo
Quito
La Ronda i Quito
Domingo de Ramos
Canoa
Nikolina, Amanda och Eva
