The end
Sista veckan har innehallit lite av varje. Har bakat sjukt manga chokladbollar tex. En till varje barn pa bada skolorna, plus sakert 150 st till i losrdags da dottern i familjen, Kathy, fyllde 15 ar. 15 ar innebar varsta grejen i Ecuador - man gar fran niña till señorita. Hela lordagen agnades at forberedelser i en sal som sedan pa kvallen fylldes av "inte sa manga" som de sa till mig innan. Det var sakert minst 50 pers bara.. En massa dans, sang, mat och tarta (make till tarta har jag val aldrig sett). Avskedet pa skolan i Rio Verde i onsdags var sa fint. Alla barn samlades i en sal och de sjong for mig och laste dikter och typ karleksbrev :) Ville nastan borja grata, sa himla rorande. Fick en massa presenter. Och fick skriva upp mitt telefonnummer och autograf ca 100 ggr pa sma lappar, sa vi far val se om jag pa tisdag far ta emot nagra telefonsamtal :)
Jag har lovat att komma tillbaka sa snart jag kan, nan som hanger med?
Att aka buss..
imorrn ar sista dagen i skolan i rio verde. torsdag-fredag i el placed och sen ar jobbet avklarat!
Update
Har kommer nagra random bilder. Har inte jattemanga eftersom datorn vagrar connecta med kameran

Rio Verde, med Tungurahua i bakgrunden

Nar vulkanen var som varst

Luisa och Lucia tillagar kyckling. Fran scratch..

Jag och Arturo med familj vid deras hus utanfor Cuenca

Barnen pa lekis

Fritidsaktiviteter

Mycket bus, lite arbete...

I matsalen

Fina flickor

La Selva
Hoolaa
Det gar undan i svangarna! Sedan jag skrev sist har en hel del saker hant, saklart. Forutom Rio Verde och dess omnejder har jag rest runt lite i landet ocksa. Forsta helgen spenderades i Riobamba, Alausí och pa vad som tydligen kallas "varldens svaraste jarnvag". Senast i helgen var jag med min kompis Eva i Cuenca, en storre stad ca 9 timmars resa soderut. Jattemysigt var det dar och vi blev ocksa valdigt omhandertagna av Señor Arturo och hans familj. Omkringskjutsade lite varstans och bjudna pa allt vi kunde onska oss. Tack Kajsa for den kontakten! :)
Annars flyter livet pa har i Rio Verde. Sitter just nu har och gaspar efter en ganska trottsam dag. Skolan borjar kl 7.30 och dar ar jag till kl 13 ca. Pa onsdagar hjalper jag aven till hemma hos profesora Nancy som bor narmare Baños. Det har med att forsoka lara engelska till 3-, 4- och 5-aringar ar ju liksom lite svart, eftersom de knappt kan sitt eget sprak. Men ecuadorianerna vill valdigt garna att deras barn ska lara sig lite sa fort det bara gar och ja, jag har val lyckats pranta in nagra ord i dem. Typ hello, byebye och thank you. Men det ar val bra iofs att folket inser att engelskan ar viktig och att det finns ett stort intresse att lara sig. Det har inte blivit nagra kvallskurser for poliserna an, som jag trodde det skulle bli men det kanske kommer. Och i och med att de flesta vet vem jag ar och varfor jag ar har sa kommer folk ibland och fragar om jag kan hjalpa dem med vissa saker pa engelska. Med start imorgon ska jag borja pa en ny skola ocksa, istallet for att vara pa forskolan tva dagar i veckan. Det ar i grannbyn, en skola som ar ungefar lika stor som den i Rio Verde tror jag (ca 100 elever). Undervisningen gar okej men ar svart. Fast kul ocksa. Man kan kanske tycka att 7.30 - 13 later lite men det ar tillrackligt kan jag saga.. Sjukt trottsamt vissa dagar nar ungarna ar jobbiga. Idag tex gick det riktigt bra fram till sista tva lektionerna som jag skulle ha med 4-5orna. Lararna ska normalt sett alltid vara med aven om jag haller i lektionen men nu fick jag kanna pa vad som hander om de inte ar dar. Lararen och tillika rektorn drog ivag pa nat viktigt sammantrade eller nat och da passar saklart de sma lymlarna pa att leva rovare. Valdigt frusterande nar man inte kan fa dem att halla tyst eller sitta still en enda liten sekund.. K.A.O.S. Men men, det ar inte alltid sa!
Om eftermiddagarna och kvallarna gor jag lite olika saker om jag inte jobbar. Alternativet finns alltid att bara ga ut i down town Rio Verde for da blir man allt som oftast haffad av smatjejerna som vill ha sallskap till lekparken. Annars kan man aka till Baños och gora arenden eller satta sig pa nat café, man kan ga ner artesaníahaket eller kanske till och med ta en springtur. Det har jag bara gjort ett par klara kvallar, i skymningen. Det ar fint. Tyvar ar min tajming tydligen inte den allra basta nar det kommer till vader. Den senaste veckan, forutom idag, har varit ganska kylig fakitskt och med ratt mycket regn. Vintern har kommit. Jahapp. Plus att jag fick hora att i Quito har det den senaste veckan inte regnat en droppe helt plotsligt utan bara varit helt klar himmel. Dar har sommaren kommit tillbaka. Jag har lite svart att fa grepp om arstiderna i detta lilla land..............