Nu: Sudan!

Här kommer en lång utläggning om min bild av Khartoum so far: Det är en stor stad med stor diversitet i människor,  kulturer, etniciteter och livsöden.  Jag har långt ifrån varit i alla områden, den del jag känner till bäst är den centrala. Jag bor egentligen mitt i smeten. Då tänker man kanske på "smeten" så som de skulle se ut i en västerländsk storstad. Khartoums smet ligger runt ikring en moské,  med gator som är både lite större men mest små. Det är ett smärre kaos av bilar, människor, sand och försäljare som på gatan säljer allt från dadlar till sandaler eller mobilladdare. Här och var sitter kvinnor vid sina små medtagbara skåp med små glas och en liten kolspis och säljer té (nu under Ramadan dock endast på kvällstid) och i ett hörn sitter kanske en man vid en gammal symaskin och syr upp jelabyias,  de traditionella vita dräkterna som många sudanesiska män klär sig i. De större vägarna kan vara asfalterade men inte alla och trottoarerna är också halvfärdiga, dvs stora hål eller högar av sand gör att man ofta väljer att gå på vägen ändå. 

 

Kommer man sedan några kvarter utanför denna smet bli vägarna bredare och mindre håliga, bilarna kör fortare och husen blir också större. Det största huset  tillhör naturligtvis president al-Bashir. Hans palats är relativt nybyggt och ligger precis intill hans gamla palats som nu används mer som ett litet gästhus. Här och var sticker det också upp en glammig byggnad a la Dubai, som antingen är ett superdyrt hotell eller en fancy bankkontorsbyggnad. 

 

Jag har promenerat runt rätt mycket, dels för att jag tycker om det och för att det är ett bra sätt att lära sig känna igen gatorna, dels för att lokaltrafiken inte är helt enkel. Det finns 5 alternativ att välja mellan om man inte har en bil och inte vill gå: taxi, rickshaw (trehjulig moppe med tak), mikrobuss (ungefär som en taxi men är billigare),  minibuss (bussbil som fungerar lika som bussarna) och buss. För bussarna finns såklart ingen tidtabell eller så utan du får hoppa på när du lyckas stanna en och hoppa av där det passar dig, efter att ha signalerat till chauffören genom att knäppa med fingrarna. Det trixiga ligger ju då i att du måste veta åt vilket håll bussen kommer att ta vägen innan du hoppar på. Jag är i upplärningsfasen här, har inte riktigt förstått hur jag i förväg ska kunna förstå vilka vägval just denna buss kommer göra.

 

Khartoum ligger precis där Nilens två grenar, Blå och Vita Nilen, sammanflödar. Omdurman, som egentligen är en annan stad men som inte känns som det eftersom det bara är en bro över Vita Nilen som skiljer den från Khartoum, kallas i min guidebok för "Sudans Hjärta". Där finns flera viktiga historiska och arabiska platser och även landets största marknad. Bl.a.var det här britterna segrade över Sudan i ett stort känt slag 1898 där ca 10000 sudaneser och 50 britter dog. Sjukhuset jag varit på i veckan ligger i Omdurman men jag väntar på att Ramadan och Eid ska ta slut innan jag ger mig på det andra. :) På andra sidan Blå Nilen ligger Bahri, också som en egen stad/stadsdel. Det jag sett av det är typ stora, dyra hus. Mitt emellan dessa tre delar ligger en ö som heter Tuti. Fram tills för några år sedan fanns inga bilar här utan bara människor som levde landsbygdsliv, alternativt åkte båt över till storstan. Det är fortfarande så men nu finns också en bro från Khartoum vilket gjort att mer trafik kommit dit, och det är lättare för folk från stan att ta sig över för att picknicka eller till och med bada under de årstider då det är möjligt (inte den här årstiden...).

 

Kontrasterna är alltså ganska stora, både då det gäller själva staden och människorna. Inbördeskrig och konflikter har gjort att människor samlats i Khartoum som därmed har en mixad befolkning med människor  från olika folkgrupper och olika delar av Sudan, Sydsudan och andra närliggande länder. Trots oroligheterna runt om i landet är Khartoum en säker plats. Det är något som de själva är mycket stolta över. Jag kan själv gå omkring utan att känna mig orolig. Dock är det såklart omöjligt att inte väcka uppmärksamhet, så som jag ser ut. Det är inte alltid jättekul, även välmenande uppmärksamhet kan ju vara irriterande  (jag ska inte bli kändis). Men å andra sidan är alla människornas gästfrihet antagligen det bästa med det här stället.

 

Idag är sista dagen på Ramadan och imorgon börjar Eid. Får se hur stor skillnad det blir på allt efter Ramadan. Kanske blir det lite mer fart på folk?