Nu: Sudan!

Eid-helgen är förbi och imorgon börjar vardagen igen. För mig som icke-muslim och utan familj i närheten att åka hem och fira med, har det varit en ganska stillsam helg med mycket läsa bok och dricka te vid Nilen. I fredags, som var den stora helgdagen var det så tomt på gatorna att jag kunde höra fågelkvitter. Efter det har det dock börjat märkas att fler är ute och hittar på saker tillsammans även på dagarna.

 

Imorgon fortsätter alltså sjukhuspraktiken. Jag är på ett sjukhus som ligger i Omdurman och som i grunden är ett sjukhus för patienter med tropiska sjukdomar som tex Malaria, Schistosomiasis och Leishmaniasis. Dock verkar det ha blivit lite mer som en generell medicinavdelning för där är patienter med alla möjliga tillstånd, även om det är många med de tropiska infektionerna också. Gemensamt har i alla fall patienterna att de är väldigt sjuka, många knappt vid medvetande. 

 

Skillnaderna från ett svensk sjukhus är såklart hur stora som helst. Det här är ett litet sjukhus med kanske 6 avdelningar i olika små hus, max 12 patienter på varje avdelning. De har inte mycket resurser att tala om men de som jobbar är skickliga,  det märks. Förra veckan var jag stundtals mest förvirrad, men jag förstod mer och mer av systemet för varje dag och lyckades ändå snappa upp en del konkreta saker. Känner också att det egentligen ger väldigt mycket intryck och lärdom bara att vara där och se hur de arbetar och hur patienterna är. De läkare jag hänger med mest är motsvarande våra underläkare, dvs relativt unga och nyexaminerade, och de flesta är kvinnor. De har liknande uppgifter som svenska underläkare också, alltså enklare undersökningar och dokumentation av all status, ordinationer och provsvar. De skriver och skriver (för hand, inga datorer i sikte) på en bänk i ena änden av korridoren och så kommer det konsultläkare och går ronder med dem. En av läkarna sa till mig att jobbet som "underläkare" här kan innebära ganska mycket annat förutom själva läkarsysslorna. Ibland blir du även nån slags finansiell medlare eftersom det inte sällan händer att patienten inte har råd med den nödvändiga utredningen. Då kan läkarna försöka hjälpa till, tex genom att ringa kollegor och kontakter på andra sjukhus för att ev hitta någonstans där utredningen/behandlingen kan genomföras gratis eller till ett billigare pris. Sjuksköterskorna är på avdelningen hela tiden och de har även något de kallar co-patients som sitter vid sin patient dagarna i ända alternativt har knölat sig ner i samma, ofta inte så fräscha, säng. De verkar hjälpa patienten med sin hygien och sina tabletter, som de har lösa kartor av i en egen medhavd plaspåse. 

 

             

Sjukhusområdet 

 

 Jag och Dr Sharafaldin

 

 

Igår kom en till svensk utbytesstudent hit, så nu är jag inte ensam khawaya längre. Känner mig rent av lite erfaren, yep.