Nu: Sudan!

Jag ar har och jag lever!
Borjade i fredags med att jag inte blev mott pa flygplatsen som jag hoppats. Och min nyvunne van, den kortvuxne mannen med stor kavaj och en jatteleksaksman i en pase, som jag motte vid mellanlandningen i Addis var forsvunnen. Men det loste sig efter att jag fick lana en mobil av en annan man och efter en stunds svettande i den lilla entrehallen kom Ahmed som rakat ta fel pa tiden. Jag fick vila i Ahmeds stora hus, blev serverad mat och iskall juice av hans mamma och hembitrade och kande mig valdigt valkommen. Med Ahmed och hans van Ahmed mfl akte vi till en gigantisk park med sjukt mycket folk som alla samlats for att bryta dagens fasta (ar ju mitt i Ramadan). Hann ocksa med att inforskaffa ett nytt simkort (har nu nummer +249924070774) och bli inbjuden pa brollop av en svensk-sudanesiska mm. Sen blev jag till slut avslappt i mitt rum, och da kunde jag inte annat an skratta. Hade ju forvantat mig halvdalig standard och nat annat kan jag val inte pasta att det ar. En sang med madrass som ar ca 1 cm tjock och med ett manga ggr ateranvant lakan. En toalett utan spolfunktion, ett icke fungerande handfat och ett ganska lortigt badkar. Och hyfsat mycket myror overallt.

Forsta dagen var jag mest exalterad och tyckte det var superhaftigt att vara har osv osv, dagen efter hann allt sjunka in mer och jag blev valdigt varse over att jag inte har nagra fler utbytesstudenter att umgas med. Ar alltsa ensam icke-sudanes. Forstar typ ingenting. Sjukhuset jag ska vara pa kan jag tydligen inte borja pa forran pa onsdag pga maste bli registrerad i landet pa nat vis forst, Ahmed ar forhoppningsvis och fixar det at mig idag. I mitt dorm dar jag bor ar andra studerande tjejer, de flesta verkar vara fran Sydsudan. En del pratar bra engelska, andra inte alls.

Det jag kan gora bast just nu ar typ att spankulera omkring i hettan, embracea svettflackarna, halla i mig vatten och svara vanligt pa alla som sager Hello, how are you? och Welcome to Sudan!